lördag 21 november 2015

Ny petzxy-video!

Här är senaste petzxy-videon, låten Heavy hen är från 1988 och är en demo inspelad live i vardagsrummet (med en trummaskinbakgrund). 7 år senare gjorde Megaton om den till Welcome home och fick då en annan text och ett annat sound, men detta är alltså originalet:


PS: Det finns visserligen en ännu tidigare version än denna, en sorts ofullständig demo till demon, som ligger i en lägre tonart och saknar intro/outro, har istället hemmagjorda hönsljud och pitchad ljusare röst, men versionen ovanför som gjordes senare är mer fullständig. DS.

torsdag 3 september 2015

Poängen med att se saker från olika håll (ett tips!)

Om man tänker att sanningen (om någon speciell företeelse eller person t.ex. USA, Ulf Lundell eller thailändska jätteräkor) är en staty i ett mörkt rum så går det inte att se hela statyn om den bara belyses (dvs någon har en åsikt om den) från ett håll. Det som är lurigt är att om man skulle tycka om den sida av statyn som bara belyses från ett håll så kanske man nöjer sig med det utan att vilja se mer. Därför finns det en poäng att försöka få statyn belyst från flera håll så att det blir lättare att se helheten, även om statyn inte längre är lika tilltalande (eller tvärtom!) som den var när den bara belystes från ett håll. 


   

söndag 14 juni 2015

Rör inte min tonart!

En grej som jag tycker är lite irriterande (och som gör att jag avstår att se en del livekonserter) är att vissa grupper sänker tonarten på en del låtar när de spelar live, detta troligtvis för att de orkar inte sjunga i den högre tonarten dvs. den tonart som är på skiva. Sänkningen kan också vara att det är lättare att spela en gitarr med vissa strängar än det var när de spelade in låten i studion. Det är ok om gruppen eller artisten alltid har sjungit en låt live i en viss tonart, men annars blir det mer frustrerande, ännu värre när låten endast är sänkt med en halvton, t.e.x från E till Ess, vad är vitsen? Det enda som händer är att det låter sämre, det kan ju inte vara så mycket skillnad för stämbanden. De artister som inte orkar sjunga kan ju låta publiken göra det istället. 

Heder åt grupper som t.ex. Ultravox och Human League som spelar i den tonart de alltid har gjort, det låter faktiskt bättre. De enda gångerna det är ok med sänkt tonart skulle annars vara någon lugn låt, t.ex. Björn Skifs med låten Härligt härligt men farligt farligt, live-versionen = schysst! Jag tror hur som helst att tonarten är viktig för att få samma känsla live som när man hörde låten på skiva för första gången.

måndag 13 april 2015

Barn-tv förr och nu

Boken "När bara den bästa tv:n var god nog för barnen" av Malena Janson är en intressant läsning om hur barnprogrammen och synen på barn har förändrats under flera decennier. 70-talets barnprogram har fått kritik för att vara vänstervridna men de programmen försökte också visa upp verkligheten som den var, t.ex. togs frågor om döden och kretsloppet upp. Var det bättre förr? Ja, vissa delar av kulturen kan ha varit det i alla fall. Några av barnprogrammen finns hur som helst att beskåda på bl.a. Youtube för den som vill bilda sig en uppfattning om hur det såg ut på den tiden det begavs sig.

fredag 3 april 2015

Tecknade Star Trek

Jag har tittat på Star Trek sedan 1977 men inte sett denna tecknade variant förrän nu 2015. Originalserien lades ner 1969 efter tre säsonger men återuppstod fyra år senare som Star Trek - the animated series (ST TAS) i 22 avsnitt. Det är primitivt tecknat, ungefär som gamla Scooby Doo-avsnitt, men flera manusförfattare i TAS var inblandade i originalserien vilket ger en sorts vuxenkänsla, det är vackra bakgrundsbilder och det är dessutom originalskådisarna William Shatner, Leonard Nimoy m.fl. som gör rösterna, vilket gör att det hela känns som säsong 4. Sevärt!