Ring P1!

...sen har vi såklart Ring P1 som går varje vardag mellan kl 09:20 och 10:00. Här kan alla lufta sina åsikter och det blir ofta ofrivilligt komiskt, men jag tror det är bra för demokratin.

Dock några tips till de som har tänkt ringa in, taget från tv-serien "Ebba och Didrick" när Ebba ivrigt försöker säga något till sin pappa som inte fattar vad hon vill säga, och där han ger följande råd:

1. Vad vill jag säga?
2. Är det intressant för någon annan?
3. Hur ska jag säga detta på enklast möjliga sätt?   

Ladda ned Ring P1 här!

Lördagsintervjun i P1!

Två bra program på radions P1: Det första är lördagsintervjun (kan laddas ner) där bl.a. politiker blir utfrågade oftast av Tomas Ramberg som ställer svåra frågor, de som har höga tankar om alla politiker kan bli besvikna om de lyssnar på detta! Ifall någon politiker börjar prata tomprat så nosar han upp denna BS som en knarkhund på Arlanda.. 

Ladda ned lördagsintervjun här

Finkultur mot fulkultur..

En intressant grej med Magnus Uggla är egentligen inte hans musik eller texter utan mer hur journalisterna fungerar/reagerar på olika saker (och när drevet släpps lös!) och även kontrasten och kulturkrocken mellan finkultur och fulkultur (dvs. hur andra artister reagerar..)

Varför är fokus bara riktat åt ett håll?

Är det bara Håkan Juholt och några centerpartister som har gjort fel? Är allt annat frid och fröjd i Sverige? Och varför vågade inte morgontidningarna SVD och DN skriva om lördagens Occupy-demonstrationer innan de ägde rum? Var de oroliga att det skulle komma en massa folk dit (t.ex. till Sergels Torg, Stockholm)? Innan någon sätter konspirationsanhängar-stämpeln på mig så vill jag påpeka att för ett antal veckor sen så rapporterade radions P1 om pensionspengar till politiker som inte behövde dem, men där inte SVT:s Rapport under flera dagar visade något inslag alls om detta..      :-/       hmmm

Boktips!

Har just börjat läsa biografin "Höggradigt jävla excentrisk" om regissören Bo Widerberg (den första på 40 år..) av Mårten Blomkvist, mycket underhållande! Widerberg ville få in mer realism och liv i svensk film och att personerna skulle prata som folk, ej stelt, onaturligt och hurtigt som var den rådande stilen då. Han attackerar film-Sverige 1962 innan han själv har gjort sin första film och kallar Ingmar Bergman för en "Dalahäst mot världen" som inte utvecklas längre, samtidigt beskriver en journalist Widerberg som en "torpedbåt i ankdammen"..