Först vill jag säga att årets lakritsfestival var rolig med
väldigt mycket folk (jag var en av dem!)
Den tredje och sista goodiebagen innehåller den australiska
Kookaburra Liqorice från Trafaco (bruna påsen med en pippifågel på uppe till
vänster) och det är stora söta bitar formade som gamla trästubbar (vedträn) med
en bismak av vax och tjära – god! En viktig del när man äter en godissort är
att ställa sig frågan ”vill jag ta en till?” Ja! :-)
Denna ger känslan att man är i Australien och arbetar med får på något fält,
absolut ingen svensk smak.
Lakritsfabriken i Ramlösa’s pulver från Iran (vita burken) ger
en varm smak när man stoppar ner ett fuktigt finger och sen smakar, det måste
vara en kemisk reaktion… Möjligheterna till smaksättning verkar vara många,
detta är okänd mark för mig och bör utforskas.
Zen Briciole med anis smak (ljusblå paket) och Zen
Tronchetti naturell (svart) från Ekologistik innehåller små hårda och skumma
bitar, lite som kolbitar, dessa har en vuxensmak som nog inte barnen kommer att
uppskatta. Jag har svårt att känna skillnad på dessa två, men tror att den
ljusblåa Briciole smakar lättare än den svarta, men det kan vara omslaget som spelar
mig ett spratt. Jag har också svårt att hitta en smak som jag kan jämföra dessa
två med och på så sätt förklara bättre vad som menas med vuxensmak.
De inbjudande pärlorna Viva Lakrits från Malaco har ett hårt
skal som krossas till mindre bitar med en mjuk saltsöt kärna. Bra konsistens
och smakupplevelse, det händer mycket i munnen, det gäller att bearbeta både de
hårda skalbitarna med det mjuka inre, trevligt!
Lakritsfabriken i Ramlösa skickar till sist med stocken nere
till höger: en lakritsrot – roten till allt gott.. Jag känner mig som en
gnagare i naturen när jag tuggar på denna, det blir mycket tuggande för att nå
själva salmiaksmaken. För den som röker eller biter på naglarna så är det här
nog ett bättre alternativ.
Det var allt provsmakande för den här gången, vi får se vad
som händer i framtiden…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar