Här är senaste kulturvideon! Låten är ursprungligen från 1989 och har utökats med vissa specialeffekter:

Video-redigering

Håller på och klipper ihop en ny petzxy-video, det blir mer tillbaka till naturen 

Snart...

...kommer ett nytt inlägg, håll ut!

(Här är lite Judas Priest-konst under tiden)

Madness - Wonderful (1999)

Här är en något bortglömd men lyckad comeback-skiva med Madness, 15 år efter deras förra skiva Keep Moving där alla sju medlemmar var med (däremellan kom den melankoliska Mad Not Mad med endast sex medlemmar och experimentförsöket The Madness med fyra), Wonderful har ett högt tempo och innehåller ett par ska-låtar men främst är det medryckande Madnesspop som gäller, vem kan stå emot låtar som Johnny the horse, The Wizard och Saturday night Sunday morning? (rekommenderas!)

Madness in the tube

Ny petzxy-video!

Här är senaste petzxy-videon, låten Heavy hen är från 1988 och är en demo inspelad live i vardagsrummet (med en trummaskinbakgrund). 7 år senare gjorde Megaton om den till Welcome home och fick då en annan text och ett annat sound, men detta är alltså originalet:

PS: Det finns visserligen en ännu tidigare version än denna, en sorts ofullständig demo till demon, som ligger i en lägre tonart och saknar intro/outro, har istället hemmagjorda hönsljud och pitchad ljusare röst, men versionen ovanför som gjordes senare är mer fullständig. DS.

Poängen med att se saker från olika håll (ett tips!)

Om man tänker att sanningen (om någon speciell företeelse eller person t.ex. USA, Ulf Lundell eller thailändska jätteräkor) är en staty i ett mörkt rum så går det inte att se hela statyn om den bara belyses (dvs någon har en åsikt om den) från ett håll. Det som är lurigt är att om man skulle tycka om den sida av statyn som bara belyses från ett håll så kanske man nöjer sig med det utan att vilja se mer. Därför finns det en poäng att försöka få statyn belyst från flera håll så att det blir lättare att se helheten, även om statyn inte längre är lika tilltalande (eller tvärtom!) som den var när den bara belystes från ett håll. 

   

Rör inte min tonart!

En grej som jag tycker är lite irriterande (och som gör att jag avstår att se en del livekonserter) är att vissa grupper sänker tonarten på en del låtar när de spelar live, detta troligtvis för att de orkar inte sjunga i den högre tonarten dvs. den tonart som är på skiva. Sänkningen kan också vara att det är lättare att spela en gitarr med vissa strängar än det var när de spelade in låten i studion. Det är ok om gruppen eller artisten alltid har sjungit en låt live i en viss tonart, men annars blir det mer frustrerande, ännu värre när låten endast är sänkt med en halvton, t.e.x från E till Ess, vad är vitsen? Det enda som händer är att det låter sämre, det kan ju inte vara så mycket skillnad för stämbanden. De artister som inte orkar sjunga kan ju låta publiken göra det istället. 

Heder åt grupper som t.ex. Ultravox och Human League som spelar i den tonart de alltid har gjort, det låter faktiskt bättre. De enda gångerna det är ok med sänkt tonart skulle annars vara någon lugn låt, t.ex. Björn Skifs med låten Härligt härligt men farligt farligt, live-versionen = schysst! Jag tror hur som helst att tonarten är viktig för att få samma känsla live som när man hörde låten på skiva för första gången.